MFMB & Delacroix live i veckan

Imorgon onsdag spelar MFMB på Debaser i Malmö, det är Radarmagazine som ställer till med storfest och det kommer bli riktigt grymt, en drös nya låtar och videoprojektioner av undertecknad. Innan MFMB spelar även This Is Head, ingen kväll att missa alltså! This is head kliver på 20.30 och MFMB 21.30, 90 cash i inträde.

Radar gjorde en intervju med MFMB som kan läsas här.

Dagen efter det, på torsdag alltså. Spelar Delacroix på Underbara Bar i Stockholm, mer info på myspace.com/delacroixband eller delacroixband.com.

Ett litet rykte som är värt att lägga på minnet är att det finns idéer om ett BBC-event runt juldagen/annandagen, mer info om det kommer snart.

Den snygga bilden på MFMB ovan är förresten tagen av Karl Nordgaard. Riktigt nice.

Dagens tips: Hur hetero är ditt Spotify?

Med stor risk för att vara partisk så måste jag ändå tipsa om en jävligt rolig grej, nämligen Stockholm Prides nya "How Hetero is your Spotify Playlist?". Det är del två av kampanjen mot heteronormen som byrån Åkestam Holst (som jag jobbar på) skapat för Stockholm Pride. Den går alltså ut på att siten analyserar en av dina Spotifyplaylists och räknar ut hur pass hetero den är.

Samtliga av de Spotifyspellistor från BBC som vi lagt upp här på bloggen fick resultatet 100% hetero.

Jag misstänker att det kanske betyder att vi försöker lite för hårt att bevisa något...

annat ur bollnäskulturen: TATUERADE KILLAR

punk n roll-bandet doka spelade i stockholm i helgen.
tidningen ljusnan hade korrespondenter på plats:

"Tidigare spelade Doka skräpig punk men under de senaste åren har de utvecklats och hitta varandra, vilket gett tydliga spår. Flera av de egenskrivna låtarna fastnar direkt och de märks att de lägger tid i repan.

– Vi är det enda Bollnäsbandet som faktiskt står och nöter i repan, säger sångaren Andree Lundh.

[...]

På frågan om det är rädslan för tomma golv framför scen som gjorde att de tagit med sig fansen så skrattar de bara.

– Vi har spelat för tomma golv och folk som virkat så vi är inte rädda för det. Vi tycker bara det är roligt om publiken får hänga med och supa med oss på bussen, säger gitarristen Mats Nordström.

Doka säger också att det är viktigare för dem att göra det de gillar och inte något som ska passa publiken. Men om de blir kända är det en bra bonus.

– Det finns en större publik i storstäderna och här finns fler tatuerade killar med den stilen som gillar rock ´n´roll, säger Mats Nordström."

läs hela artikeln här.

Drogreferenser i bollnäskulturen: Hårgasägnen

Då och då ringer en gammal klasskamrat från högstadiet för att hämta upp lite förlorad tid oss emellan. Han vill tala om sina nuvarande rumskamrater utan att förbittra sig över dem, vidare om sin vardag i vår gemensamma hemstad, försäkra sig om att jag äter tillräckligt och så vidare. Samtalen är alltjämt trevliga men tenderar ofta att mynna ut i hur och varför en ny våg av drogmissbruk svept in över Bollnäs. Givetvis finner vi inget svar på detta utan nöjer oss oftast med det godtyckliga ”ett småstadsfenomen som i sinom tid ebbar ut”, en lika neutral som försumlig teori. Det må vara fruktlöst att spekulera vidare i ämnet men efter våra diskussioner började jag osökt se tillbaka över Bollnäs tämligen händelsebefriade historia och det var senare, i någon slags Arkimedesesque anda, som en blygsam teori planterades i mig angående sambandet.

För er utomstående ska till en början nämnas att vi i generationer upprätthållit en tämligen förlegad sägen i Bollnäs, allmänt känd som ”hårgasägnen”. Som det framställs ska man någon gång under pre-sekulariseringstiden ha dansat ihjäl sig uppe på Hårgaberget under, vad man får förmoda, en ganska wild and crazy lördagskväll: ”Det är natten till en storböndag (bönsöndag). De grå timrade husen ligger liksom ihoptryckta för att få skydd av varandra i den lilla byn nedanför Hårgaberget. I en av gårdarna har traktens ungdomar samlats till dans, och glädjen står högt i tak, då en främling träder in. Det är en vandrande djäkne iklädd en fotsid rock. Han bad att få låna fiolen och spelade en polska som de aldrig förr hade hört, under det att han säger: -Här dansar den blå och här dansar den grå, men på Hårgaberget skall dansen stå. Liksom förhäxade av hans oemotståndliga musik följde de honom ut genom dörren och i en ringlande långdans upp mot bergets topp. Men en av de dansande männen såg att mannen hade bockfot. Han drog sin kniv och högg in den ovanför dörren, och stålets makt befriade honom från det djävulska greppet. Han höll sin flickas arm men dörren slog igen och skilde armen från kroppen. Men uppe på berget hade nu hin Onde satt sig i toppen på en vresig tall och spelade, och alla måste dansa, ingen slapp undan. Då kyrkklockorna ringde samman till gudstjänst på söndagen fortsatte ännu dansen men nu var det bara skallarna kvar, som hade dansat i en ring i berghällen. I sägnens och fantasins underbara värld kan du ännu förnimma dem dansa på de stora hällarna till "Hårgalåtens" trolska och vemodiga toner…” Så för att precisera: traktens ungdomsskara, druckna och kära, skulle dansa in söndagsnatten varpå Satan förenade sig och förledde den naiva massan in i något slags evighetsmantra. Man dansade tills bara ens huvuden kvarstod och sveriges kanske mest förhöljda och, för all del, absurda massmord var ett faktum. Sedermera stiger Hans Proverbiala ned i helvetet, och i samma stund uppstår därifrån hälsingehambon. Dödsdansen.

Jag förhåller mig alltså med viss skepsis inför allt det där och har sålunda en anspråkslös liten teori om ämnet som jag gärna framför. Mitt ateistiska tycke åsido betvivlar jag inte att Satan någon gång satt sin klöv i Kilafors socken, emellertid finner jag det tvivelaktigt att det var i detta sammanhang. Så vad hände, egentligen? För att förtöja texten till huvudrubriken ska jag djärvt påpeka att ser man övergripande och med någon slags rationalitet på denna sägen kan man närmast tyda den som världens tveklöst första ecstacyrejv i puraste prodigyanda. Referenserna faller rentav ned som hagel över historian. Den förklädde främlingen distribuerade alltså ut droger till ungdomarna som någon modernare Dionysos eller för all del en uråldrig Timothy Leary. Ömsom drogberusade, ömsom illa bevandrade i det euforiska dansade skaran sålunda in i oändligheten till någon slags mystortyr.

Vad som är relevant i min teori är att i och med hårgasägnen förskansas ett djupt rotat drogpåbrå i de bollnäsiska blodomloppen, det är inte ett mysterium att man då fördriver en mycket blomstrande drogmarknad just där. Ur en kulturell synpunkt blir det snarare en självklarhet. Och åter till sägnen, om man misstagit den förklädde gästen för Satan bör det rimligtvis ha varit en person med attribut som till större del påminner av allmänbilden av denne. Så vem var det?

Med största sannolikhet Keith Flint.