Ren Kära Hem - När Skatepunk inte längre betydde allt

Jag tror det var 2004 eller början på 2005, jag och min kamrat Joakim hade ägnat våra tonårsår till att dyrka Blink 182 och Sum 41, köpt t-shirtar, bränt skivor och spelat i skatepunkband. Vi hade senare blivit introducerade för ett band som kallades för Arcade Fire och Joakim hade införskaffat en The Cure tröja, vi skulle börja gymnasiet och Matt Barkers Blink 182 började komma allt längre ifrån oss. En dag kommer Sebastian, Victor och Joakim fram till mig, de ska starta ett band och behöver ett namn, jag som fortfarande inte riktigt lämnar Blink föreslår "Beethoven was a bald motherfucker" har för mig att Sebastian gillar det, men det röstas ner för att det inte är tillräckligt "garagigt", namnet blev som ni säkert försåt My Favourite Moonboots.

Första demon spelas in på samma gata där jag är uppväxt, på Ren, i ett garage längre bort, i samma veva köpte jag mina första Cheap Monday jeans av Sebastian och jag började sakta men säker förstå att de dära indie, de var nå jag skulle kunna gilla de. Jag tror att demon hette någonting med Peter Siepen och Mfmb började få sina första spelningar, så de var bara att kuska runt, hänga med, man kunde ju liksom inte slita sig, jag minns att vi var i Hudik, i Valbo och runt i Gävleborg i stort sett varje helg i några års tid, jag hade ju ingen plats i bandet, men det var fan det bästa jag visste att stå och peppa framför scenen, att inte vara som resten av ungdomarna, att mina kläder verkligen sa att jag stod för en vis typ av musik, musiken gav mig en identitet så att säga.

Asså jag vet inte riktigt vad jag vill säga med den här texten, men jag har nu lyssnat på Mfmbs första riktiga skiva, och jag minns när jag hörde deras första demo, jag har fortfarande samma "Inget kan stoppa oss nu" känsla i magen, och jag blir så sjukt sentimental och så sjukt glad över att jag har fått följa hela resan från början så att säga. Men framförallt blir jag stolt, för att det är en sån sjukt bra skiva, för att jag kan kalla Mfmb mina närmaste vänner, att vi har lyckats bygga upp något så fint som Blnz Beatcrew tillsammans och att BBCs gemenskap har format oss till vilka vi är idag, stolt över all musik som skapats i Bollnäs och alla människor man lärt känna genom sockenmusiken, stolt över att gemenskapen fortfarande håller ihop oss, trots att medlemmarna bor över hela Sverige och att den gemenskapen fortfarande betyder allt. BBC 4 Life.

Jaja, ni får ha överseende med denna sentimentala djupdykning och att Mfmb får mycket fokus i vår organisation , men jag kan inte rå för det, Folded en RIKTIG skiva, asså det är så sjukt stort.

Erik Lundin - Ordförande/Kamrat/Blödig/Supporter/Hemstadsromantiker