MFMB & Delacroix live i veckan

Imorgon onsdag spelar MFMB på Debaser i Malmö, det är Radarmagazine som ställer till med storfest och det kommer bli riktigt grymt, en drös nya låtar och videoprojektioner av undertecknad. Innan MFMB spelar även This Is Head, ingen kväll att missa alltså! This is head kliver på 20.30 och MFMB 21.30, 90 cash i inträde.

Radar gjorde en intervju med MFMB som kan läsas här.

Dagen efter det, på torsdag alltså. Spelar Delacroix på Underbara Bar i Stockholm, mer info på myspace.com/delacroixband eller delacroixband.com.

Ett litet rykte som är värt att lägga på minnet är att det finns idéer om ett BBC-event runt juldagen/annandagen, mer info om det kommer snart.

Den snygga bilden på MFMB ovan är förresten tagen av Karl Nordgaard. Riktigt nice.

Dagens tips: Hur hetero är ditt Spotify?

Med stor risk för att vara partisk så måste jag ändå tipsa om en jävligt rolig grej, nämligen Stockholm Prides nya "How Hetero is your Spotify Playlist?". Det är del två av kampanjen mot heteronormen som byrån Åkestam Holst (som jag jobbar på) skapat för Stockholm Pride. Den går alltså ut på att siten analyserar en av dina Spotifyplaylists och räknar ut hur pass hetero den är.

Samtliga av de Spotifyspellistor från BBC som vi lagt upp här på bloggen fick resultatet 100% hetero.

Jag misstänker att det kanske betyder att vi försöker lite för hårt att bevisa något...

annat ur bollnäskulturen: TATUERADE KILLAR

punk n roll-bandet doka spelade i stockholm i helgen.
tidningen ljusnan hade korrespondenter på plats:

"Tidigare spelade Doka skräpig punk men under de senaste åren har de utvecklats och hitta varandra, vilket gett tydliga spår. Flera av de egenskrivna låtarna fastnar direkt och de märks att de lägger tid i repan.

– Vi är det enda Bollnäsbandet som faktiskt står och nöter i repan, säger sångaren Andree Lundh.

[...]

På frågan om det är rädslan för tomma golv framför scen som gjorde att de tagit med sig fansen så skrattar de bara.

– Vi har spelat för tomma golv och folk som virkat så vi är inte rädda för det. Vi tycker bara det är roligt om publiken får hänga med och supa med oss på bussen, säger gitarristen Mats Nordström.

Doka säger också att det är viktigare för dem att göra det de gillar och inte något som ska passa publiken. Men om de blir kända är det en bra bonus.

– Det finns en större publik i storstäderna och här finns fler tatuerade killar med den stilen som gillar rock ´n´roll, säger Mats Nordström."

läs hela artikeln här.

Drogreferenser i bollnäskulturen: Hårgasägnen

Då och då ringer en gammal klasskamrat från högstadiet för att hämta upp lite förlorad tid oss emellan. Han vill tala om sina nuvarande rumskamrater utan att förbittra sig över dem, vidare om sin vardag i vår gemensamma hemstad, försäkra sig om att jag äter tillräckligt och så vidare. Samtalen är alltjämt trevliga men tenderar ofta att mynna ut i hur och varför en ny våg av drogmissbruk svept in över Bollnäs. Givetvis finner vi inget svar på detta utan nöjer oss oftast med det godtyckliga ”ett småstadsfenomen som i sinom tid ebbar ut”, en lika neutral som försumlig teori. Det må vara fruktlöst att spekulera vidare i ämnet men efter våra diskussioner började jag osökt se tillbaka över Bollnäs tämligen händelsebefriade historia och det var senare, i någon slags Arkimedesesque anda, som en blygsam teori planterades i mig angående sambandet.

För er utomstående ska till en början nämnas att vi i generationer upprätthållit en tämligen förlegad sägen i Bollnäs, allmänt känd som ”hårgasägnen”. Som det framställs ska man någon gång under pre-sekulariseringstiden ha dansat ihjäl sig uppe på Hårgaberget under, vad man får förmoda, en ganska wild and crazy lördagskväll: ”Det är natten till en storböndag (bönsöndag). De grå timrade husen ligger liksom ihoptryckta för att få skydd av varandra i den lilla byn nedanför Hårgaberget. I en av gårdarna har traktens ungdomar samlats till dans, och glädjen står högt i tak, då en främling träder in. Det är en vandrande djäkne iklädd en fotsid rock. Han bad att få låna fiolen och spelade en polska som de aldrig förr hade hört, under det att han säger: -Här dansar den blå och här dansar den grå, men på Hårgaberget skall dansen stå. Liksom förhäxade av hans oemotståndliga musik följde de honom ut genom dörren och i en ringlande långdans upp mot bergets topp. Men en av de dansande männen såg att mannen hade bockfot. Han drog sin kniv och högg in den ovanför dörren, och stålets makt befriade honom från det djävulska greppet. Han höll sin flickas arm men dörren slog igen och skilde armen från kroppen. Men uppe på berget hade nu hin Onde satt sig i toppen på en vresig tall och spelade, och alla måste dansa, ingen slapp undan. Då kyrkklockorna ringde samman till gudstjänst på söndagen fortsatte ännu dansen men nu var det bara skallarna kvar, som hade dansat i en ring i berghällen. I sägnens och fantasins underbara värld kan du ännu förnimma dem dansa på de stora hällarna till "Hårgalåtens" trolska och vemodiga toner…” Så för att precisera: traktens ungdomsskara, druckna och kära, skulle dansa in söndagsnatten varpå Satan förenade sig och förledde den naiva massan in i något slags evighetsmantra. Man dansade tills bara ens huvuden kvarstod och sveriges kanske mest förhöljda och, för all del, absurda massmord var ett faktum. Sedermera stiger Hans Proverbiala ned i helvetet, och i samma stund uppstår därifrån hälsingehambon. Dödsdansen.

Jag förhåller mig alltså med viss skepsis inför allt det där och har sålunda en anspråkslös liten teori om ämnet som jag gärna framför. Mitt ateistiska tycke åsido betvivlar jag inte att Satan någon gång satt sin klöv i Kilafors socken, emellertid finner jag det tvivelaktigt att det var i detta sammanhang. Så vad hände, egentligen? För att förtöja texten till huvudrubriken ska jag djärvt påpeka att ser man övergripande och med någon slags rationalitet på denna sägen kan man närmast tyda den som världens tveklöst första ecstacyrejv i puraste prodigyanda. Referenserna faller rentav ned som hagel över historian. Den förklädde främlingen distribuerade alltså ut droger till ungdomarna som någon modernare Dionysos eller för all del en uråldrig Timothy Leary. Ömsom drogberusade, ömsom illa bevandrade i det euforiska dansade skaran sålunda in i oändligheten till någon slags mystortyr.

Vad som är relevant i min teori är att i och med hårgasägnen förskansas ett djupt rotat drogpåbrå i de bollnäsiska blodomloppen, det är inte ett mysterium att man då fördriver en mycket blomstrande drogmarknad just där. Ur en kulturell synpunkt blir det snarare en självklarhet. Och åter till sägnen, om man misstagit den förklädde gästen för Satan bör det rimligtvis ha varit en person med attribut som till större del påminner av allmänbilden av denne. Så vem var det?

Med största sannolikhet Keith Flint.

Konst, film och mat för de uppgivet arbetslösa

Att fördriva en arbetslös vardag till den mån att den inte ens längre kan tydas som arbetslös utan snarare som ett hån mot subjektet från arbetsmarknaden är tämligen slitsamt. Och jag är förfärligt arbetslös dessa dagar. Men så har jag också förfärligt mycket tid till mitt förfogande, därför tänkte jag dela med mig av några, snarare två, tips på smaksamma stockholmsförströelser som dessutom är helt tillgängliga för penninglösa dagdrivare:

Matti Kallioinens futuristiskt suggestiva installation på Galleri Milliken känns väldigt aktuell just nu. Efter en 15 minuter lång videoprojektion i ett mörerkhöljt rum stiger man som bevittnare in i den projicerade dimension man just tagit del av, här lever allt som tillsynes är dött, det är mörkt, lite nördigt, lite cyniskt men alltjämt vackert och samtidsrelevant. Med andra ord värt ett besök. Galleri Milliken kan man finna på Luntmakargatan 78. Porten är inte direkt anseendeväckande så till er fördel: var uppmärksamma.

Min nästa rekommendation är ett anspråkslöst litet evenemang vid namn Cinemat som hålls på Bio Rio vid Hornstull. För en knapp vecka sedan tog jag del av deras första tillställning och blev tillsammans med de andra besökarna tilldelad både soppa och folköl till stundande kortfilmsvisning. Ett halvt dussin visades upp, och jag vet inte, mina intryck var tämligen svepande. Å andra sidan var kvalité på det uppvisade materialet en någorlunda ovidkommande faktor i sken av den goda stämningen i biolokalen. Cinemat kommer hållas månadsvis och om inte minnet sviker ska nästa tillfälle vara runt den 27e oktober. För den ordvitsige kan jag även tillägga att ”Cinemat” är en liten ordlek relevant till evenemangets agenda: gratis film ”Cine” och gratis mat, ”mat”. ”Cinemat”. Ja, ja, grupp på facebook finns var man kan hålla sig uppdaterad inför de kommande eventen.

I linje med tidigare inlägg har jag under kvällen gett mig i kast med att skapa en trevlig liten playlist på Spotify. Kvalitén får ni själv bedöma, listan är måhända något ouppdaterad men håller för mig en hög subjektiv relevans som jag gärna delar med mig av; ett godtyckligt potpurri av alla de sena sommarnätter jag spenderade vaken i någon slags inaktivitetsångest. För detta har jag väl att beskylla min notoriska tendens att fastna i arbetslöshetens allehanda slentrianåkommor. Fast nog är jag uppehållen. Nåja, här är listan:

BBC list 2

DN

Alltså vill du bli rövknullad?!

För ett par veckor sedan skrev vi ju om när BBC tog sig in på brottets bana när aina kom och undrade varför vi slog sönder datorskärmar kl 8 på kvällen.

Vi trodde då att vi hade säkrat vår plats inom organiserad brottslighet.

Vi hade ingen aning om vad som fanns där ute...

Jag håller just nu på och letar lägenhet i Stockholm och hittade förra torsdagen en riktigt pärla. En 2a för 6300 kr på bondegatan, skitsnygg och jävligt bra läge. Bättre än så kan det nog inte bli på Blocket. Jag och Suave mailade till killen ca 30 min efter att han satt ut annonsen. Jag fick svar mot kvällen, han skrev att vi låg bra till eftersom vi kunde flytta in så pass snabbt och verkade allmänt reko. Vi mailade varandra en del under kvällen med olika frågor, katt, betalningsanm, inkomst m.m. Det lät positivt. Han skulle ringa mig någon gång under helgen.

Helgen gick och vi hörde inget, så igår mailade jag honom igen och frågade varför han inte hört av sig och om det fortfarande fanns en chans att få lägenheten eller om han redan hyrt ut den. Han svarar då att den är kvar, han orkade inte ta tag i det där under sin lediga helg. Han skriver också att han är ute på jobb och kommer till Stockholm på torsdag förmiddag, men att han kan hålla lägenheten åt oss, men då vill han ha en deposition på 5000 kr. På dirren.

Shit vilket läge tänker vi! Fram med 5 papp!

Jag mailar honom och undrar hur vi ska ge honom pengarna utan att sätta över cash till en helt okänd persons bankkonto. Alltså hur vi ska veta att han inte försöker lura skiten ur oss.

Han svarar så här:

Han har även påpekat i flera mail att det måste gå fort med uthyrningen både för att lägenheten redan står tom och för att han inte orkar ringa och maila så mycket och nu måste det gå riktigt fort, annars kommer han inte kunna hålla den åt oss.

Jag börjar ana oråd. Googlar hans namn. Johan Wahlborg + lurad.

Första länken som kommer upp var Bedragare annonserade ut Johans bostad.

Denna person "wahlborg.johan061@gmail.com" är alltså en bedragare som låtsas vara den riktiga Johan Wahlborg. Va fan. Han har försökt blåsa mig samma dag som det har publicerats en hel artikel om just honom på Aftonbladet.

Jag skrattar och mailar honom igen där jag skriver så här:

Jag skickar även ett till mail med en Spotifylista fylld med Tjyvhits och sedan vid kl 22 samma dag så får jag detta svar!

Så nu är jag förstås fruktansvärt rädd.
Den här mannen är såklart en del av något så mycket större än jag kunnat tänka mig. wahlborg.johan061@gmail.com är ingen man hånar precis, den här killen har balls, feta balls. Hånar man honom så vaknar man död morgonen därpå.

Och jag trodde att BBC var riktiga gangsters nu.

Oj, oj, så fel jag hade.

Hon gör det igen!

Alltid när en Smulan (från mfmb) ska bestämma vilken musik som ska spelas så vet alla vad som kommer.. något crappy punkband från typ israel som snubblar över instrumenten eller ett Devo-inspirerat new-wave band som släppte ett kassett 81.
Men! Då och då kommer hon med riktiga guldkorn som man aldrig hade hittat om hon inte hade varit sån nörd och det är vi glada för!

Det hon denna gång visade mig var detta fantastiska punkband från Reykavik vars frontman påminner om en blanding av Gabi Delgado (DAF) och Victor Nilsson.
Och hur gammal kan dom vara? Eftersom dom är från Island och spelar punk så är det häller inte omöjligt att börja tänka på Kreml high. Boi boi!
Klippet kommer tydligen från en dokumentärfilm från 82 som har sitt fokus på Isländska post punk/new wave band, kolla även upp klippen med bandet Þeyr som också är helt fantastiska.



/J